Planetarium för Petrozavodsk

Petrozavodsk (ryska: ?????????´???, svenska även Petroskoj, finska och karelska Petroskoi, 1941–1944 Äänislinna som en översättning av det gamla svenska namnet Onegaborg) är huvudstad i Karelska republiken inom Ryska Federationen. Staden ligger vid sjön Onegas västra strand och har cirka 260 000 invånare. Den är en kulturellt livlig stad med teatrar, institut och universitet. Stadens skyltar är textade på ryska och delvis på finska, även om det vid sidan av finska även talas karelska. Industriellt produceras båtar, traktorer, maskiner, kläder och skor.

Staden grundades 1703 såsom ett järnbruk och har haft stadsrättigheter sedan den 21 mars 1777, de senare givna av Katarina den stora. Petrozavodsks bruk tillkom på Peter den stores befallning den 23 augusti 1703, då han bestämde att ett kanon- och järngjuteri skulle uppföras vid mynningen av den forsande floden Lohojoki (ry. Lososinka). Trots att de lokala myrmalmerna var fattiga på järn och dess utvinning var mycket arbetsam, fanns det en fördel att anlägga gjuteriet här. Det låg nära den svenska krigsskådeplatsen i Ingermanland och Karelen, som tsaren tänkte erövra för att grunda sin nya huvudstad Sankt Petersburg vid Finska viken. Den ryska armén och den nya flottan behövde mycket vapen till sin upprustning. I Petrozavodsk tillverkades bland annat kanonkulor och kanoner, samt smiddes värjor, musköter och ankare. Stadsvapnet pryds därför sedan 1781 av tre järnhammare och två malmletarrankor, fyra år efter att Petrozavodsk hade fått sina stadsrättigheter. Snart därefter blev staden ett administrativt centrum för ett guvernement. Under denna tid fanns det endast 375 trä- och 6 stenhus som sträckte ut sig i två verster, såsom den kände ryske resenären Ozeretskovskij skrev vid ett besök.[3]

Efter ryska revolutionen, främst på 1920-talet och i början av 1930-talet, kom många utländska kommunister till Petrozavodsk med omnejd, för att skapa ett nytt socialistiskt samhälle i Karelen. Större delen var finländare, direkt från Finland eller via USA eller Kanada, beroende på Karelens finskspråkighet. Svenskan Signe Kaskela har i boken Under Stalins diktatur skrivit om dessa utländska emigranter, då hon själv tillhörde gruppen Kirunasvenskarna som lockades på samma premisser till Karelen, men vilka de flesta försvann under Stalins utrensningar. Masshäktningarna inleddes i Petrozavodsk 1937. I samma veva försvann den finska tidningen Punainen Karjala (Det röda Karelen) som hade varit språkröret för finska och karelska läsare i Petrozavodsk. Inte bara tidningen förbjöds, även det finska språket var förbjudet när terrorn var som värst.