Planetarium för Dubăsari

Dub, är ett ord som i dag används för att beskriva en genre av musik som främst består av instrumentella nya blandningar av befintliga inspelningar. Dessa nya mixar omformar och manipulerar på ett genomgripande sätt inspelningen genom att kasta om ljudavsnitt, låta vissa instrument framträda mer, och genom att lägga till ljudeffekter. Modern dub, som brukar kallas "contemporary dub", är i hög grad en form av elektronisk musikform, där ljudeffekter och studio-trick är en integrerad del av musiken. Rötterna till dub kan spåras tillbaka till Jamaica i slutet av 1960-talet, då akustiska dubversioner av reggaelåtar började produceras.[1]

Det var Lee "Scratch" Perry och hans främste konkurrent King Tubby som utvecklade instrumentalversioner av reggae till dubreggae under början av 1970-talet. Först var det bara fråga om instrumentalversioner av reggaelåtar, s.k. versions, som funnits sedan rockseady-åren 1966-68. Lee Perry benämnde till exempel fortfarande 1970-71många av sina inspelningar av de Wailers-låtar med raderad sång han spelade in 1970-71 för versions, inte för dub ("Downpresser version", "Kaya version", "Axe Version", "Rebel version").[2]

Idag finns tusentals versions lagrade digitalt, men de kallas för riddims (rytmer). Det är rytminstrumentens bidrag till låtarna som sparas – trummor, bas, perkussion och rytmgitarr – och dessa återanvänds gång på gång av olika artister, men med olika melodier, texter och arrangemang. Stalag är ett känt riddim. Damian Marleys jättehit "Welcome To Jamrock" från 2005 bygger på riddimet "World Jam" som Ini Kamoze använde i sin låt World-A-Music 1984.[3] Och detta riddim, "World Jam", togs fram av radarparet Sly & Robbie (Sly dunbar, trummor och Robbie Shakespeare, bas, kanske världens främsta inom sitt område under 1980-talet).[4]