Planetarium för Banja Luka

Banja Luka (serbisk kyrilliska: ???? ????) är de facto huvudstad och största stad i entiteten Republika Srpska samt den näst största staden i Bosnien och Hercegovina. Staden har omkring 300 000 invånare[1]. Floden Vrbas rinner genom Banja Luka och är en av de största floderna i Bosnien och Hercegovina. Staden är välkänd i Bosnien och Hercegovina, som i övriga forna Jugoslavien, för sina frodiga grönområden. [1].

Platsen där Banja Luka är belägen har varit befolkad sedan antiken men är omnämnt under sitt nuvarande namn för första gången i ett dokument från kungen Vladislav II av Böhmen och Ungern. En av det Romerska imperiets vägar mellan Illyricum och Pannonien gick genom Banja Luka, vägen från Salona till Servitium. En sevärdhet i Banja Luka är fortet "Kastel", Osmanernas gamla fort. Det vilar på grunderna av det gamla Romerska fortet som en gång låg där. Banja Luka forna namn under romarna var för övrigt "Castra". Banja Lukas anses ha grundats i stadsdelen "Gornji Seher", någon kilometer uppströms Vrbas räknat från stadens centrum. I Gornji Šeher finns flera varma bad, s.k. "Banje" (pluralis). Dessa "Banje" skall enligt historiker ha gett Banja Luka första delen av nuvarande namnet. Andra delen av namnet "Luka" betyder hamn. Så namnet Banja Luka betyder varma bad och skog, som fortfarande präglas väldigt tydligt i stadens miljö. De varma baden i Seher anses också ha anor från romerska tiden.[2]. Seher erbjuder flera sevärdheter. På Vrbas vänstra sida i Seher finns bl a en gammal romersk vattenkälla. Den är inte svår att hitta och man kan köra bil ända fram.

Under Osmanernas välde blev Banja Luka en viktig militär utpost mot Österrike-Ungern då de flesta invånarna konverterade till islam från kristendomen, judendomen och bogmomiler. Under den osmanska ockupationen uppfördes flera kända byggnader i staden. Under det ottomanska styret i Bosnien var Banja Luka säte för bosniska pashaluk. De mest framträdande pascha var Ferhat-pasa Sokolovic, som regerade mellan 1566 och 1574 [5], som sin bror, storvisiren Mehmed-pascha Sokolovic hade Ferhat blivit bortförd, islamiserat och därefter rekryterad till den ottomanska tjänsten. [6] Serbisk-ortodoxa patriarken av PEC, Makarije Sokolovic, utsedd av Mehmet Pasha, som med stöd av sultanen hade återupplivat Pec patriarkat, var en nära släkting.